Luftaporträttet: Oskar Larsson Jarl

Oskar, han som vi känner till som den äldre luftascouten, han som satt i kommitten i 5 år, eller han som är en av lägercheferna för sommarens läger, Wild Wild West Tjugotolv. En luftascout som är lägerchef, det är grejer det! Han är en som man verkligen kan ha som vän, som man kan lita på och som man alltid kan få sig ett gott skratt av. En sån person ska man ta vara på!

Oskar Larsson Jarl, från Torns Scoutkår.
Vad förknippas du ofta med?

Min generation känner till mig som “Snygge-Oskar”. Ett välkommet smeknamn som kom till under lägret Snapphane 2000. Det var en patrull engelska flickor som tyckte jag såg bra ut och lyckades få in en notis om detta i lägertidningen om jag inte minns helt fel på äldre dar. Den yngre generationen känner nog till mig som spamaren!

Hur länge har du varit luftascout?
Det måste bli 12 år nu.

Vilket är ditt favo-arr?
Ojoj, det måste vara numera mitt skötebarn Julös. Men det är inte arrangemanget som gör arrangemanget utan deltagarna som gör arrangemanget.

Bästa luftaminnet?
När jag fick “förtjänstmärket” rosa elefanten för mitt år i luftakommittén. Det värmde. Och spontantalet jag höll efteråt!

Vad står närmast i kalendern?
Skyltverkstad inför Wild Wild West Tjugotolv.

Hur kommer det sig att du blev lägerchef?
Det är en lång historia men för att göra den kort, jag hade redan axlat vissa delar inför våra uppstartsmöten och tyckte det lät som en spännande utmaning. Så jag frågade min kära vän Frida om vi skulle ta det. Och här är jag.

Vad är det roligaste med att vara lägerchef?
Alla utmanande frågor och att få se hur vi har växt fram från ett litet frö till en stor buske.

Hur ser din outfit ut inför lägret?
Det tänker jag inte avslöja i förväg. Kom till lägret så kan ni få fotografera er bredvid mig 😉

Vad ser du mest fram emot under lägret?
Inryckningsdagarna, glädjen från deltagarna när de är med i programmet, min personliga utmaning och utveckling samt utmanande problemlösningar.

Det här inlägget postades i Luftaporträttet och märktes , av Max Björkegren. Bokmärk permalänken.

Kommentera